Reflektioner

Baksidan – av utveckling och framgång

Hagestad, den 4 augusti 2019

Man brukar säga att det är först när vi går igenom något riktigt svårt som det blir tydligt vilka som är de verkliga vännerna. De som lyssnar, bryr sig om, och ställer upp. Men situationen kan vara den samma om du satsat på att utveckla eller utbilda dig själv en längre tid och kanske därför också nått nya mål eller framgångar i livet. De flesta av dina nära och kära, vänner och bekanta, kommer bekräfta dig på ett positivt sätt. Ge dig beröm och visa uppskattning. Helt enkelt dela din glädje. Men alla kommer inte att göra det och det är ett faktum som kan vara svårt att leva med om man inte är fullt beredd.

För en del människor känns andras framgång som ett hot mot dem själva. Det är ju förstås inget hot egentligen, inte på något sätt, men en del kan uppleva det så. Andras framgång kan väcka avundsjuka, missunnsamhet och till och med ilska. Reflexmässigt kommer reaktioner som: Hon tror att hon är något! Han tror att han är bäst! Hon tror att hon kan!

De flesta av oss har en förmåga att snabbt läsa av och förstå att vi inte riktigt har en annan människa med oss, eftersom de vi har med oss beter sig direkt motsatt. Ibland kan det handla om en tystnad som uppstår där något borde sägas – men där det som borde sägas uteblir. Bekräftelsen uteblir och detta väcker såklart obehag eller besvikelse. Istället får vi kanske lyssna på långa berättelser från den andre om dennes liv eller en massa ytligt prat som ska fylla tystnaden som väntar runt hörnet.

Många gånger viftar vi bort obehaget och tänker att vi bara inbillar oss, eller så hyser vi lite förståelse för den andre vilket inte behöver vara fel. Men om samma sak upprepar sig över tid, om vi gång på gång blir ignorerade för det vi åstadkommer och den vi är, då är det kanske dags att åtminstone göra en tydlig markering. För goda relationer bygger på ömsesidig respekt, tillit och omtanke.

Om du bestämt dig för att du inte vill leva ett anpassat och tillbakahållet liv – du vill istället fortsätta att utvecklas och glädjas åt den framgång som blir en naturlig följd av det – då kommer du successivt lämna en del kontakter och vänner bakom dig. Och du kommer istället hitta andra som passar dig bättre. Om tanken på det känns svår så fundera över det faktum, att om du låter rädslan ta över kommer den hålla dig tillbaka, så att den positiva utveckling du skulle kunna ha uteblir.

Den som har svårt att bekräfta andra gör bäst i att börja träna på saken, med utgångspunkten att andras utveckling och framgång inte gör dig sämre. Att utöva självmedkänsla är värdefullt här – där man tar hand om sina egna känslor och bekräftar dem, så att inte egna känslor av otillräcklighet och underlägsenhet spiller över på andra. Du behöver också fokusera på självkänslan eftersom en låg självkänsla kan vara själva grundproblemet. Därmed inte sagt att alla med låg självkänsla beter sig ofördelaktigt mot andra, så behöver det inte alls vara.

Helena

Att vila i mig själv

Marathi, Kreta, den 26 juni 2019

Det absolut viktigaste för en god återhämtning är att jag kan vila i mig själv. Att när jag behöver det, kan vända uppmärksamheten inåt och känna en vänlig och varm trygghet. Jag kan njuta av att bara vara och att endast ta in det jag vill av yttervärlden. På så sätt får jag den helhetsvila jag behöver.

Många människor har uppfattningen att man alltid ska vara aktiv utåt på något sätt och om man inte är det ses man som tråkig eller mindre trevlig. Men jag är inte tråkig eller osocial om jag har lätt för att vila i mig själv – det är snarare en stor tillgång som gör att jag kan må riktigt bra. Den som mer eller mindre alltid är i görandet kanske på sikt inte mår så bra och det finns därför anledning att se över vanorna och att ifrågasätta dem.

Om jag inte förstår att jag behöver vila i mig själv löper jag risk att bli utmattad och deprimerad. Eller i alla fall att gå miste om själva essensen i livet och därmed uppleva en slags tomhet. Jag är här för att uppleva och utforska världen, och för att göra det behöver jag också ha en god kontakt med mitt inre, med mig själv.

Den som har en introvert personlighet har vanligtvis inte så mycket problem med detta. Värre kan det vara att hantera omgivningen: Vad gör du? Vad har du gjort? Vad ska du göra? Den extraverta personligheten kan å sin sida ha svårt att vara i stillhet eftersom glädjen att vara aktiv och utåtriktad kommer först. Och eftersom det finns en något felaktig norm att ju mer utåtriktad jag är – desto trevligare, roligare och lyckligare är jag som människa. Men det kan gå till överdrift, både för den extraverta själv som ibland flyr sina känslor och tankar i görandet, och för den introverta som inte orkar med all yttre aktivitet.

Oavsett om jag är introvert- eller extravert behöver jag hitta en balans mellan att ”vara där inne och där ute”. Och det bästa jag kan göra är att vara mig själv, uttrycka mig själv på olika sätt och att vila i mig själv när jag behöver det. Om jag behöver stöd i detta kan jag söka mig till naturen, till yoga och meditation, eller vara på egen hand i några timmar eller dagar och njuta av det. Kanske kan jag göra något skapande som att måla, skriva eller göra musik. Men här måste jag vara försiktig eftersom skapande lätt kan leda till överdrivet stor aktivitet.

Helena

Träna självledarskap i sommar

Hagestad, den 7 juni 2019

Vi behöver inte avsätta så särskilt mycket tid för mental träning, snarare ska vi integrera träningen i allt vi gör. Men om jag vill göra sommaren till något alldeles extra kan jag passa på att leda mig själv mot nya mål, nya upplevelser och nya erfarenheter. Det kan handla om stora saker och utmaningar som att bestiga berg eller att renovera ett gammalt hus, men det måste såklart inte vara några fantastiska utmaningar. Att läsa en roman för första gången på tio år kan vara en utmaning, att samtala mer med människor jag möter eller att skaffa mig ett nytt intresse.

För att leda mig själv på bästa sätt behöver jag sätta gränser, både för mig själv och till min omgivning när det behövs. Och det är en sak som många har svårt för. Man kan träna på detta i evigheter eller så kan man bestämma sig för att bara sätta gränsen, för det är egentligen bara en viljesak. Vi som har en stark vilja kan som regel sätta gränser, såvida vi inte är konflikträdda.

Det gäller att vara modig och att inte låta mig påverkas av andras åsikter om än det ena än det andra. Jag går min egen väg, gör mina egna projekt, på mitt eget sätt och emellanåt bjuder jag in de människor som passar in i mitt liv, de som är nyfikna på mig och mina projekt. Och ibland är det förstås någon annan som bjuder in till sitt. Jag ska vara nyfiken på andra människor och deras liv, det ger mig perspektiv och inspiration.

Det kan vara bra att ägna den egna självkänslan en stunds reflektion. Självkänsla handlar om mina tankar om mig själv och mitt värde. Om jag har en låg eller svag självkänsla, kan det leda till att jag försöker kompensera på olika sätt. Det kan vara att ständigt försöka prestera på ett perfekt sätt, att försöka ha kontroll på allt omkring mig och att ständigt söka nya bekräftelser. Eller en överdriven aktivitet i relationer och att överdriva betydelsen av dessa. Jag ska istället försöka se mitt eget unika värde utan att relatera det till något utanför mig själv. Jag är värdefull – för att jag är den jag är.

Självförtroende handlar om att tro på sig själv och den egna förmågan till goda prestationer. Ett dåligt självförtroende kan göra mig återhållsam och passiv, livet rinner iväg medan jag tittar på, i värsta fall slösar jag energi på att försöka slippa göra en massa saker. Och när jag då slipper göra det som utmanar har jag vunnit något och jag kan pusta ut. Självförtroende tränar jag stegvis. Jag börja från början och höjer ribban efterhand. Ett dåligt självförtroende behöver inte alls betyda att jag inte kan – det är bara mina attityder som är mer eller mindre icke ändamålsenliga. Ett bra självförtroende är viktigt – om jag vill nå min fulla potential.

Ibland mår vi bara dåligt, en relation har kanske trasslat till sig eller en viktig prestation har misslyckats totalt. Då ska jag möta mig själv med medkänsla, för det är inte bara andra som behöver tröst och värmande ord, jag måste också ge det till mig själv när jag behöver det. Självmedkänsla utövar jag genom att ta hand om mig själv på det sätt som är mest lämpligt i varje situation. En förväntan om att andra ska bry sig om eller trösta kan såklart infrias – men inte alltid. Och jag ska inte låta mitt välmående eller min lycka vara beroende av vad andra gör eller inte gör för mig.

För att må och fungera bra behöver jag också ta hand om kroppen. Rörelse eller fysisk träning behöver vi alla, liksom en riktigt näringsrik kost. Dagsljus, frisk luft och naturen behöver vi också. Om du saknar inspiration kan du skaffa dig det på olika sätt. De flesta av oss kan få ett långt och relativt friskt liv om vi bara gör på rätt sätt, och det är aldrig för sent att lägga om livsstil. Men vad jag än lägger min energi på behöver jag också återhämta mig emellanåt, såväl fysiskt som mentalt. Aktiv avslappning är utmärkt för det, såväl som yoga och meditation. Men en god bok, natur- och strandliv är heller inte fel.

När jag tränat mig själv på olika sätt en tid kanske det börjar flyta på av sig självt; nya rutiner har kommit på plats och jag gör mer av det jag vill och mindre av det jag inte vill. Jag är lugnare, gladare och full av energi, livet är mer som jag vill ha det och jag är avspänt effektiv. Jag känner tillit till mig själv och min förmåga, och jag kan bättre hantera konflikter och andra påfrestningar. Jag kan helt enkelt bättre leda mig själv genom livet – med allt vad det kan innebära. Jag har förbättrat mitt självledarskap.

Helena

Du är lysande

Hagestad, den 1 juni 2019

Citat av Gordana Biernat: Du var perfekt långt innan du föddes. Och när du tog ditt första djupa andetag i livet var du en felfri, vacker varelse som inte saknade någonting. Det var vi alla. Var enda en av oss. Utan undantag.

Vi börjar vårt fysiska liv som lysande, nyfikna och glädjesökande barn. Ömtåliga men ändå så fascinerande orädda, naiva men ändå så intuitivt kloka, beroende men ändå så totalt tillitsfulla. Men med tiden nöts vår inre renhet ner och vi blir smärtsamt medvetna om de brister och begränsningar som manifesteras via de vuxnas yttre värld.

När jag för första gången höll i min nyfödda son insåg jag hur visa och vackra vi är när vi kommer in i den här verkligheten. Men den här fundamentala autenticiteten betingas bort av samhället och kulturen vi lever i, och medan vi växer upp glömmer vi vårt medfödda värde.

För att passa in drar vi intuitivt tillbaka vår lysande kärna och gömmer den långt inne i vårt hjärtas hemligaste rum. Vi lär oss fort hur man använder masker, förklädnader och knep för att andra ska se, höra och acceptera oss. Och när vi träder in i vuxenvärlden har vi blivit mästare på att gömma vår inre lysande varelse – genom att trycka ner och ignorera den medan vi tvångsmässigt anpassar oss till det ”normala” och till ”de andra”.

Samhället vi växer upp i lär oss att känna att vi inte räcker till eller är tillräckligt bra. Och vi tänker ofta att – Om jag bara lär mig det här eller gör det där, så kommer jag att ha ett sant värde.

Vi fokuserar så mycket på framsteg och att bli bättre på fel saker att vi successivt sveper glömskans slöja allt tätare omkring denna fantastiskt gudomliga och medfödda kraft som vi har inom oss. Och innan vi vet ordet av så har vi glömt bort vem vi är innerst inne. Vi har anpassat oss; vi har blivit normala och ljummet medelmåttiga.

Från boken, Sanningen finns inom dig, av Gordana Biernat

Helena

Du är precis allt du vill vara – på ditt unika sätt

Malmö, den 3 maj 2019

Ibland kan vi få en mindre behaglig känsla tillsammans med andra, en känsla av att inte riktigt vara med eller att jag inte riktigt blir sedd som den jag faktiskt är, som om jag vore otydlig i konturerna. Som om mina ord inte är lika viktiga som andras. Men vi måste inte försöka förstå och förklara dylika situationer, försöka tyda människors beteende i grupp. För det är så mycket som spelar in när vi möter varandra i olika sammanhang. Var och ens behov av att synas och höras, att få uppmärksamhet, att tränga igenom bruset som uppstår. Nästan omärkligt får vi olika roller i gruppen, det går så otroligt fort, och nästan alltid tar någon en ledarroll.

Jag behöver däremot förstå mig själv och mina behov. Och jag behöver förstå att det inte är andra som ska definiera mig, det ska jag göra själv. Jag vet själv vem jag är och vad jag kan, jag behöver inte ständigt ha andras bekräftelse på det. Det är fullständigt omöjligt att få det eftersom andra inte fullt ut kan förstå just min storhet. Alla, har vi en stor själ – och så har vi en kropp också. Det är bara så det är. Och själen, den vill i varje stund vara närvarande och den kan inte förminskas. Om jag lever mitt liv som om jag inte hade en själ – då kommer jag att lida.

I situationer där jag inte riktigt kommer till min rätt eller är obekväm på något sätt ska jag bara ta hand om mig själv på bästa sätt. Jag ska inte sitta som på nålar, redo att vara till lags så fort det är något. Jag ska inte vänta på min tur hur länge som helst. Jag ska vara omtänksam om mig själv. Jag kanske behöver några djupa andetag eller något att dricka – en värmande kofta eller en nypa frisk luft. Jag kanske rent av behöver lämna. Ibland, när vi sett fram emot ett sammanhang kan det vara svårt. Jag kämpar och kämpar men når inte fram. Att ställa några nyfikna frågor kan vara ett sätt att bryta igenom – eller att helt enkelt ta en paus. Men alla sammanhang är inte för mig, det är bara så det är, och finns det inget för mig är det bara att gå.

Skälet till att jag uppehåller mig vid den här typen av reflektioner är att det mellanmänskliga ofta är en källa till stress. När vi grubblar över saker som har med andra att göra påverkar det oss väldigt negativt. Vi trycker undan känslor som kanske bubblar upp när man minst anar det. Medan det omvända – att vi känner oss sedda och bekräftade – gör att vi mår bra. Men genom att ta hand om sig själv i varje situation blir man inte lika sårbar i kontakten med andra människor och för yttre omständigheter.

Helena

Lyssnar du talarvänligt?

Gästskribent: Anders Haglund

Malmö, den 8 mars 2019

Har du någon gång hört uttrycket ”naturen har gett oss en mun och två öron för att vi ska lyssna mer än vi talar”? Skulle tro att de flesta i varje fall har kommit kontakt med någon version av det med samma andemening. Oftast utan att veta att det myntades av stoicismens grundare Zenon. Kanske har det dessutom ironiskt nog gått in i ena örat och ut genom det andra.

Vilket är synd därför att lyssnande är den i mitt tycke förbisedda hemligheten bakom verkligt effektiv kommunikation. Hur bra vi är på det spelar en långt mycket större roll i våra liv än vad vi kanske insett. Inte nog med att människor som är duktiga på att lyssna på andra är omtyckta, de drar även fram det bästa ur den som talar. För att inte tala om den som lyssnar bra tar bort sitt fokus från sig själv och därmed direkt märker att deras eget humör lyfter.

Märk dock att jag här inte pratar om den allmänt vedertagna definitionen av lyssnande. Enligt den har du lyssnat bra om du kan återberätta tämligen exakt vad talaren sagt. Eller att du kan komma med ett eget exempel som visar att du har tagit till dig det de sagt. En omskrivning för att du har lyckats ta det de säger och passa in det i det du redan vet så att inget nytt kommer ur det.

Vad jag pratar om är faktiskt diametralt motsatt. Att lyssna utan någon agenda. Det vill säga att lyssna utan att tänka på vad du ska svara. Utan att bedöma det de säger som rätt, fel, dumt, smart, passande, opassande etc. Att istället utan ställningstagande vara fascinerad av vad de försöker kommunicera och hur de kommit fram till det. Denna typ av lyssnande har en djupgående effekt på den som pratar.

Vet inte om du redan här förstår hur annorlunda detta är mot allt vi fått lära oss om lyssnande, men om du gör det så är det förmodligen lika omvälvande för dig som det var för mig när jag började nysta i det. Själva idén att lyssna efter vad en person verkligen menar snarare än på mina egna tankar om vad jag tycker om det sägs, huruvida jag håller med eller ej och vad jag ska svara var hur som helst stort för mig.

Plötsligt blir jag mer berörd oavsett vad som sägs för jag hör vår gemensamma mänsklighet bakom orden. Det blir då tydligt att även de till synes konstigaste resonemang har goda intentioner i botten. Det enda som är i vägen för att se det är dina egna tankar om det som sägs. Utan dem i vägen kan man bokstavligen höra ”samma gamla historia” men med helt andra öron. Vi ger då den som pratar mer tid och försöker med en positiv ansats hitta det matnyttiga i vad de säger.

Att jag anser att den här förståelsen är så viktig är att alla dina relationer, såväl privat som på jobbet, förbättras markant när du lyssnar för att hitta gemensam mänsklig mark att starta från. Från den känslan av respekt och öppenhet dyker alltid helt nya möjligheter upp. För du har säkert också märkt att människor är bekvämare när de inte känner sig bedömda. De börjar då prata från hjärtat istället för via ingrodda mönster och deras bästa jag skiner igenom.

I samma stund som du istället visar att du är oense och inte håller med i det som sägs kommer personen stänga ner hjärtat och intellektuellt börja argumentera. All känsla av närhet, ömsesidig respekt försvinner som genom ett trollslag. Utifrån två huvuden fyllda med personliga tankar som man skyller på motparten blir sedan allt jobbigt. Alla argumenterar för sin ståndpunkt och upplever andra som upprepande, tråkiga, stela och svåra att ha att göra med. Ingen inlärning sker och alla inblandande går enbart därifrån med vad de kom in med plus lite ytterligare misstro till sin omgivning.

Inte helt enkelt att beskriva i en kort text vad jag menar, men vad jag vill få fram här är att ditt sätt att lyssna har en stor påverkan på alla du pratar med, inklusive dig själv. Nyckeln är att leta efter värdet i det andra säger som en guldgrävare letar efter guldkorn bland ton av grus och sten. Att helt enkelt hitta det ni håller med varandra om först.

Utifrån den känslan av respekt flödar nya idéer och vad som helst kan lösas. Varje gång jag själv lyckas lyssna på det här djupare sättet märker jag att varje möte berikar min upplevelse på något vis. Har du lyssnat bakom dina egna bedömningar här så är jag övertygad om att du gör samma härliga upptäckt…

Anders Haglund, framgångscoach, mental rådgivare

LifeVision

Uppgradera ditt liv

Stockholm, den 3 mars 2019

Vilket liv jag har och hur det utvecklar sig på sikt har mycket med mina enskilda, dagliga val att göra. Sådant som kanske är enkla beslut, småsaker eller detaljer kommer i längden att spela stor roll. När det gäller hälsa är det tydligt och klart att dagliga bra val i kost och träning leder till en god hälsa och ett gott liv på sikt. Jag tänker att samma sak gäller det mesta i livet, för vi står hela tiden inför olika valmöjligheter.

Ska jag ta en promenad i solen eller ska jag slappa i soffan? Ska jag hålla ett tal på festen eller ska jag strunta i det? Ska jag klä mig riktigt tjusigt en vanlig tisdag eller inte? Ska jag köpa en biljett eller ska jag spara pengarna? Ska jag vara omtänksam eller ska jag inte vara omtänksam? Ska jag göra arbetsuppgiften väl eller fuska? Ska jag anmäla mig till kursen eller inte? Ska jag välja något nytt eller ska jag göra som jag alltid gjort? Ska jag våga eller inte våga? Ska jag be om ursäkt eller bara strunta i det?

Ju fler goda val jag gör – ju bättre liv får jag. Men jag kan inte på förhand räkna ut hur bra det blir, jag ska bara lita på att det kommer bra saker till mig. Det handlar om tillit och det handlar om att lyssna till sin intuition. Många gånger kan ett bra val ge fantastiskt mycket tillbaka, mycket mer än jag kunnat ana. Och effekterna av många bra val är det som kan ta mig till en högre nivå. Igen och igen. Så varför inte uppgradera ditt liv – och göra massor med goda val! Testa och se vad som händer!

Helena

Rikta din uppmärksamhet utåt – om du vill vara lycklig

Malmö, den 8 november 2018

De som mår och fungerar bra har en tendens att ofta rikta sin uppmärksamhet utåt. De har en förmåga att intressera sig för saker, projekt, händelser och människor, utan att ständigt involvera sig själva. De kan låta sig uppslukas av en intressant miljö eller en berättelse, utan att sätta sig själva i centrum av den. De kan lyssna helt och fullt på en annan människa – utan att involvera sitt ego.

Det är viktigt att jag kan rikta min uppmärksamhet inåt, mot min inre värld, till mina egna tankar och känslor. Men om jag fastnar i min inre värld – om den ständigt är närvarande – och utgångspunkten för allt – då blir det inte bra.

Hjärnan behöver ett spännande och omväxlande liv. Utan utmaningar tänker vi samma tankar, igen och igen. Livet blir tråkigt och enformigt. Vi fastnar lätt i oro, ångest och ältande. Vart vi väljer att rikta uppmärksamheten har väldigt stor betydelse för vårt mående. Det finns många enkla sätt att träna uppmärksamheten: Att läsa en bok eller se en film med fullt fokus på handlingen är bra. Eller att verkligen lyssna utan att avbryta när någon berättar något. Det kan låta som banala aktiviteter, men faktum är att många idag har svårt att göra detta. Att träna Mindfulness är också bra; det är ett sätt att aktivt rikta uppmärksamheten dit jag vill.

Att skaffa ett nytt intresse är ett väldigt bra sätt att rikta uppmärksamheten bort från mig själv. Om jag så bara har en liten stund över varje dag eller ett par timmar på helgen, kan jag åstadkomma mycket på längre sikt. Hjärnan kommer dessutom automatiskt bearbeta det nya utan att jag behöver anstränga mig för det.

Jag måste inte alltid tycka och tänka något om allt och alla omkring mig. Jag behöver inte värdera och döma. Jag kan låta saker vara och passera. Liksom jag kan låta mig själv vara utan att värdera mig själv. När jag inser vikten av detta, kan det kännas som att livet blir lättare. För vi lägger normalt enormt mycket energi på åsikter om än det ena, än det andra.

Om jag känner mig stressad gör jag bäst i att söka mig till skogen. Att vistas i skogen är ett fantastiskt bra sätt att få total vila och återhämtning. Jag kan ge mig tid att fascineras av allt som bara är och vara trygg i det. Jag får en sund distans till mig själv, mitt liv, och mina problem. Samtidigt etablerar jag en god kontakt med min inre värld. Tankarna saktar ner, känslorna blir mildare och mer varsamma. Mina tankar blir klarare – jag förstår vad som är viktigt och vad som inte är viktigt. Jag blir mer balanserad, jag kan känna en total närvaro, och intuitivt kan jag förstå vem jag är.

Helena

Behöver du ett skogsbad?

Malmö, den 6 oktober 2018

Även om du inte har en skog i närheten av din bostad är det värt mödan att ta sig iväg ibland, för det finns nog inget som kan vara mer avslappnande än att vistas i skogen. Det är så lätt att glömma bort denna enkla aktivitet i ett myller av allt annat vi ska göra. Du får en mental återhämtning som är oslagbar och du använder många muskler i kroppen – tränar smidighet och balans.

Se till att du har riktigt gott om tid i skogen. Mobilen förvaras djupt ner i ryggsäcken, som i övrigt innehåller det du kan behöva – mat, varm dryck, värmande kläder. Kom överens med ditt sällskap om att inte prata så mycket – eller att gå tysta tillsammans.

Ta några djupa andetag – andas ut – och låt allt som belastat dig den senaste tiden rinna av. Försök att hålla en kontakt med ditt andetag. Slappna av i kroppen allt eftersom du rör dig i terrängen. Rör dig sakta – rör dig medvetet – var närvarande i varje rörelse. Använd hela kroppen.

Ta in tystnaden, skogens alla dofter och de lugna färgerna. Var nyfiken på allt omkring dig. Rör vid träden, mossan och blåbärsriset. Om du känner irritation eller oro över något – gå inte in i den känslan. Försök inte heller tränga bort den. Försök istället att möta känslan med tålamod och acceptans. Den får vara där. Känn tillit till att allt ordnar sig på något sätt. Försök att föreställa dig att du andas genom känslan tills den lättar.

Sätt dig på en stock eller i den mjuka mossan. Låt dig fascineras av allt som bara är och känn en trygghet i det. Vila blicken framför dig eller slut ögonen en stund. Var medveten om ditt andetag. Känn hur din kropp andas alldeles av sig själv utan att du behöver göra någonting. Försök att känna en tacksamhet över din kropp som andas. Stanna i detta tillstånd en stund.

Reflektera sedan över det faktum, att du har allt du behöver inom dig för att leva ett lyckligt liv. Du har vishet, styrka, trygghet, kärlek, kreativitet, goda lösningar, etc. Låt de mörka molnen dra förbi – så ser du snart solen mot en klar himmel.

Helena

His Holyness the 13th Dalai Lama

Hagestad, den 16 september, 2018

Det var länge sedan jag läste en bok av Dalai Lama, men andemeningen i hans budskap till världen glömmer man såklart inte. Nu har han besökt Malmö och jag hade förmånen att lyssna på honom i en intervju på Malmö Live. Arrangemanget med Dalai Lama hade rubriken ”The art of Happiness and Peace”.

En intressant aspekt av Dalai Lamas person är hur han använder sin humor. Med hjälp av humor skapar han snabbt en god kontakt med sin omgivning – i det här fallet med hela publiken på Malmö Live. Han är också väldigt rakt på sak – han spolar kringsnacket och pratar bara om det han anser väsentligt. Nedan följer det viktigaste ur mina anteckningar.

Alla är vi människor och vi vill alla ha ett lyckligt liv, även djuren, säger han. Men alla har ett ansvar. Vi är sociala varelser och vi behöver varandra för att vara starka. Ingen klarar sig själv. Vi måste ta ansvar för varandra. Och vänskapen – den bygger på tillit.

Om du tror att du är speciell – inte som andra – blir du isolerad från andra. We are the same - human brothers and sisters. Det förstår vi om vi gräver djupare.

Vi ska leva i vänlighet. Möta varandra med vänlighet – och tänka vänliga tankar om varandra. Glädje och lycka är bra för immunsystemet – självhat är dåligt. Verklig skönhet är inre skönhet.

Självförtroende och optimism är viktigt. Självförtroende – inte arrogans. Compassion och förlåtelse – inte ilska. Ilska är ett mentalt skydd.

Vi ska satsa på utbildning, forskning och compassion. Vi ska sträva mot lyckliga familjer och lyckliga samhällen. Vi ska ge människor skydd när de behöver det – sedan ska vi satsa på återuppbyggnad. Rebuild, var ett ord som Dalai Lama upprepade många gånger.

Här har vi principen om enkelhet i ett nötskal – och den tror jag starkt på. Människan har byggt så komplicerade samhällen, komplicerade arbetsliv och komplicerade relationer. Hur skulle det vara om vi skippade allt det där och började om. Rebuild!

Helena

Från en flyktig tanke – till en komplex idé

Malmö, den 11 september, 2018

Plötsligt en dag, när jag promenerar i staden och njuter av den milda septembersolen – slår det mig vilka fantastiska möjligheter vi har att utvecklas, bara genom att arbeta med våra tankar. Eller snarare genom att leka med dem. Och detta är ju inget nytt i sig, men jag tänker att många av oss behöver en enkel och rolig strategi som kan ta oss ur gamla, förlegade och i värsta fall förlamande tankar.

De flesta tankar vi tänker har vi tänkt hundratals eller tusentals gånger. Vissa tankar har jag haft hela livet. Det är ett faktum att fundera över. Visst kan de variera lite, men i stort sett är det ändå samma tankegångar.

Men plötsligt har jag en flyktig tanke som utmärker sig i det vanliga flödet. Något som fångar mitt intresse. Dröj kvar vid den en stund. Var lite nyfiken. Undersök tanken. Försök förstå vad den innebär i ett djupare perspektiv. Kanske är tanken en möjlighet. Låt den växa till sig för att se vart den leder.

Jag kan leka med tanken alldeles för mig själv – jag behöver inte berätta för någon. Om tanken är en utmaning för mig – desto viktigare att ha den för mig själv. Och så här kan jag leka länge, utan att riskera någonting. Även om jag har dålig självkänsla eller dåligt självförtroende, är en lek med tankar inte hotande. Om jag ändå skulle uppleva den som hotande, ska jag bara påminna mig om att det är en lek.

Det finns aldrig en bortre gräns för vad vi kan göra eller åstadkomma. Den insikten behöver vi ha – annars kan vi få för oss att det finns en massa saker i livet som vi inte kan göra. Givetvis kan inte alla göra på samma sätt, men egentligen är det ju det som är det stora – eller själva poängen – att jag gör något på mitt eget sätt. Och om jag gör det med äkthet, kunskap och ett djupt engagemang så blir det bra.

Många gånger söker jag bekräftelse från omgivningen. Jag vill veta om andra tycker att jag är duktig och duglig. Men andra känner kanske inte till min unika potential, eller min kunskap. De har kanske ingen aning. Och för en människa med riktigt dålig självkänsla och dåligt självförtroende, kan det vara så illa att man så att säga vill ha klartecken från andra, för att våga göra det man innerst inne vill.

Om jag ger mig hän i tankeleken och låter den flöda ohämmat, kan det plötsligt bli allvar. Plötsligt bestämmer jag mig för att byta jobb, börja plugga eller starta eget. Eller för att leva mitt liv på ett annat sätt. Eller för att göra det jag innerst inne vill och sluta göra det jag inte vill. Kanske tar jag åter upp ett gammalt intresse eller skaffar mig ett nytt. Eller så tar jag helt lugnt ett beslut om att göra något jag tidigare varit rädd för. För i mina tankar har jag nu sett att jag vågar och att jag kan.

Reflektion

Låt oss reflektera över varför vi ofta tror och tänker att vi inte kan eller vågar en sak. Var kommer de föreställningarna ifrån? Hur länge har jag haft dem? Hur var det innan jag fick dessa föreställningar? Har jag någon gång känt mig helt fantastisk? Hur var situationen och omständigheterna då?

Helena

La magica

Tropea, den 10 juli, 2018

Jag börjar bli sömnig av båtens monotona stötande mot vågorna. Havet glittrar, himlen är blå, bara någon enstaka molntuss drar förbi. Jag och min familj har lämnat vulkanön Stromboli bakom oss, liksom simturen i det djupa, klara vattnet. Men en och annan lavasten har vi fått med oss från den svarta stranden.

Nu är vi på väg tillbaka till fastlandet och Tropea, möjligen en aning besvikna över att äventyret redan är över. Jag sneglar mot de väldiga motorerna som driver den 10 meter långa farkosten. Vattnet forsar och fräser där bak och jag hoppas att inget ska hända. Som på färden ut, då vi körde rakt in i ett grovt fiskenät av något slag. ”Very dangerus” sa vår skeppare och krängde av nätet från rotorbladen. Sedan startade han motorn igen och fortsatte som om inget hade hänt.

Italiensk popmusik strömmar nu ur högtalarna och jag tänker att det är väl menat. Jag börjar bli törstig, som vanligt har jag druckit för lite vatten, men får vänta med att dricka tills vi kommer i hamn. Plötsligt saktar båten ner och vår skeppare börjar hojta på oss. Vi reser oss och försöker se vad det är fråga om. Det är något i vattnet. Och plötsligt ser jag en delfin som far rakt upp ur vattnet och dyker så där snyggt som bara delfiner gör. Vi jublar och spejar ut mot vattenytan. Den ena delfinen efter den andra visar sig. Det blir singelskruvar, dubbelhopp och till och med en trippel. Upp emot femtio delfiner ger oss en magnifik uppvisning. Stjärtfenor slår mot vattenytan och de ser på oss med sina glada miner innan de dyker ner igen. Det är ofattbart. Jag kan inte tro att det är sant. Det är magiskt. Jag har alltid velat se delfiner på det här sättet. När vi tror att showen är slut kommer mera – ungefär som de sista raketerna vid tolvslaget. Och när vår skeppare slutligen startar motorn och fortsätter färden, dyker delfinerna i kölvattnet efter oss. De ser ut att ha väldigt roligt.

Naturupplevelser är det bästa här i livet, tycker jag, och forskning i ämnet bevisar också hur bra naturen är för oss. Naturen i alla dess skepnader. Den har en läkande inverkan, både mentalt och kroppsligt. Och det är inte så konstigt – vi är ju egentligen en del av den. Havet, solen, stranden och skogen har massor med goda effekter på oss och vårt mående.

Kanske är det så att många av de problem och sjukdomar som är vanliga idag, skulle försvinna om vi återtog kontakten med naturen. Jag menar inte ibland, när vi tycker att vi har tid, utan så mycket som bara är möjligt. Och inte nog med det – vi kan också äta en mer naturlig kost, som våra kroppar behöver för att fungera optimalt.

Låt oss fundera över hur vi kan spendera mer tid i naturen och hur vi kan lägga till mat som optimerar vår hälsa.

Helena

Sommarlätta dagar – och längtan efter tunga, svarta moln

Hagestad, den 17 juni 2018

Att etablera nya vanor är inte helt enkelt. Vanligtvis tar det lång tid och kräver en viss planering och disciplin. Man behöver identifiera och eliminera dåliga vanor och dess triggers. Men under sommarens långa, ljusa dagar är det lättare att hinna med och vi gör saker med större lätthet. Vi ska därför ta vara på de impulser vi får att göra något nytt eller annorlunda, eller att slutföra ett projekt som fått stå tillbaka allt för länge.

Men ett annat sätt att hitta stöd för nya, goda vanor är följande: Leta upp en fin plats utomhus. I trädgården, i någon park eller i skogen. Sätt dig där och reflektera över följande livskunskap: Jag har allt jag behöver för att skapa det liv jag vill ha. Det finns inom mig. Jag har en inre källa från vilken jag hela tiden kan ösa; visdom, goda lösningar, styrka, energi, kreativitet, livsglädje, kärlek etc. Den källan är aldrig avstängd. Flödet stannar aldrig av. När helst jag vill kan jag inhämta det jag behöver. Om något hänger upp sig eller kommer i vägen, vänder jag mig till min källa igen, när jag är redo för det. Jag ska tillämpa en princip om enkelhet för det jag ska göra, för vi människor har en förmåga att krångla till saker. Men goda lösningar finns oftast i det enkla. Det finns såklart undantag och då kan det vara till hjälp att helt enkelt skifta perspektiv. Och att reflektera över det faktum att det inte finns något negativt som inte också för något positivt med sig – och tvärtom. Det kanske låter uttjatat men det är väldigt intressant att testa denna princip i tanken.

Om jag mår dåligt eller har ett problem, ska jag undersöka vad det egentligen handlar om på djupet. Ofta har vi en del ytligare problem som täcker själva grundproblemet. Inte sällan hittar vi sådant som tomhet, rädsla, trötthet, ensamhet, längtan efter kärlek. Kanske ett behov av att få prata ut och bli lyssnad på. Eller en längtan att vara behövd och uppskattad för den jag är. Det kan alltså vara så att vi måste skala av lager efter lager för att komma till själva grundproblemet och dess kärna.

Med inspiration från Mental klarhet, Anders Haglund, LIFE VISION

Glad midsommar!

Helena

Vid akut livskris – ge ditt liv nytt innehåll

Malmö, den 20 maj 2018

För mig handlar personlig mental träning främst om att stötta och leda människor i deras vilja att förändra sådant som de längtar efter att förändra, eller för att nå mål som man kanske kämpat för i åratal.

Vi är ibland både uppgivna och förtvivlade över de svårigheter vi har att få till livet som vi vill ha det. Inte helt sällan leder det till livsleda, tomhet, depression, sömnproblem eller olika grad av utmattning – om man kämpar och strävar under lång tid utan att riktigt lyckas. Och med att lyckas menar jag bara sådant som är rimligt att man vill klara eller uppnå i livet.

Mental träning kan vi använda till i stort sett vad som helst. Men innan man börjar träna på något mer specifikt, finns det några saker att fundera över. Det är normalt inte genom att kämpa hårt som vi når våra mål. Goda prestationer och bra resultat får vi istället när vi är avspända och i god balans. Och därmed kommer också sköna känslor som kan leda till att vi hamnar i en positiv, uppåtgående spiral med flow och positiva händelser.

Inom PMT finns många verktyg för att göra oss avspända och balanserade. Men det viktigaste är att ta tillvara de insikter vi får efterhand. En insikt får vi när vi förstår något på djupet – och då har vi ett tillstånd av mental klarhet, som kännetecknas av ett djupt lugn.

Alla har vi upplevt hur en genialisk idé plötsligt fyllt våra tankar. Allt är klart och tydligt, och vi vet precis hur vi ska göra eller inte göra. Problemet är många gånger att vi inte inser att det verkligen är en genialisk eller god idé vi har fått. För det är inte svårare än så att få goda idéer. Och vad brukar man göra? Jo, man viftar bort tankarna som mindre viktiga, kanske med en känsla av genans. Vem är väl jag att göra det där? Jag är ju inte särskilt duktig om jag jämför med vissa andra. Men det är just där jag tänker fel. För de som lyckas bra här i livet är inte av annat virke än jag själv. De är egentligen inte bättre. Det är inte så att jag befinner mig i en slags mental dimma när jag får goda idéer. Det är precis tvärt om – jag är i mental klarhet. Och de stunderna ska vi ta vara på. Jag ska inte tro på den inre kritiker som inte vill något hellre än att tala om hur dum jag är. För det är bara negativa tankar som ger upphov till jobbiga känslor. Det är lätt hänt att blanda ihop denna inre kritiker med förnuftet. Men jag behöver inte lyssna. Jag ska inte lyssna. Sedan är det en annan sak att jag ska ta det lugnt och inte rusa iväg. Alla idéer är inte lika värdefulla och därför ska jag inte förhasta mig. Bättre då att samla på goda idéer och avvakta, plocka fram dem när tiden är mogen och när tillfället är rätt. Och självklart behöver jag kunskap och färdighet i det saken gäller, och där kommer förnuftet in i bilden. Men grejen är att våra goda idéer ofta bygger på det jag är bra på och det jag förstår. Varför skulle de bygga på något annat?

Det kan vara svårt att själv se de grundläggande orsakerna till besvikelser, dåliga resultat eller misslyckanden. I PMT jobbar vi tillsammans för att förstå, höja blicken och se framåt...

Ta vara på dina insikter.

Helena

Ur ilskan kommer kraften

Malmö, den 8 februari 2018

När vi känner starka känslor som ilska eller djup sorg är det också vanligt att vi känner att något är förstört eller bortkastat. Det kan handla om tid – som har förslösats i en dålig relation eller på något projekt som slutligen känns meningslöst. Det kan handla om pengar som investerats, där jag har vissa rimliga förväntningar på vad jag ska få tillbaka.

De av oss som är mer känsliga kan bli så sårade av andras ord eller handlingar att det blir svårt att föreställa sig såren läka. Obetänksamhet, elakhet eller likgiltighet från andra människor kan ibland ta så hårt att vi får kämpa för att inte falla.

Ibland faller vi, in i ett djupt mörker, där vi famlar omkring i väntan på ljuset. Många har haft sådana upplevelser och många kommer att ha det igen. En del av oss har lärt sig att vänta ut ljuset och lättnaden, medan andra behöver stöd på vägen.

Men vi kan välja att se starka, negativa känslor som en tillgång i våra liv. Som energi. Inte just i stundens hetta eller i sorgens djup – men så småningom kommer vi kunna använda denna energi. I arbetet, i projekten, och i relationerna. Och vi kommer då känna av den läkande kraft som skapande kan vara för oss. I mångt och mycket skapar vi våra liv.

Vi kan lära oss att bättre härda ut genom självmedkänsla. Om jag vänder min uppmärksamhet mot mitt inre och förhåller mig accepterande till de känslor jag har, kommer de tappa i kraft och intensitet. Men känslorna kommer för att säga mig något. Ibland något viktigt som: Det här är bra för mig eller den där personen är inte bra för mig, jag behöver mer av detta – mindre av det där.

Vi som arbetar mer kreativt, vi vet vilken fantastisk källa till skapande starka känslor kan vara. I bästa fall kan negativa känslor omvandlas till positiva i denna process, och bara lämna erfarenheter och minnen bakom. Och vi kan gå vidare i våra liv, både starkare och klokare.

Helena